frejas liv och leverne
Fick henne när hon var 14 v.
Hon var då i tämligen dåligt skick och mager som ett skelett…
Men hon tog sig snabbt i våran familj som då bestod av 3 katter 2 barn och jag.
Fick dock som tur var klartecken vid vetrinärbesiktningen….så vi kunde skaffa försäkring genom agria…
Att vi valde agria fick vi dock snart ångra då hon efter att fått tag i ett grytunderlägg av rotting vid en stund ensam hemma…
Akutbesök på bagarmossens djursjukhus….inlagd i 3 dagar…varpå Agria vägrar betala…12000:-
För enligt dom var det “en medfött fel” så det togs som ett undantag i försäkringen…
Dom skulle nu inte betala några magrelaterade problem det närmaste halvåret…
Hon växte trots det till sig utan mer problem med den medfödda rottingen…
Hon började sakta lära sig lita på människor…men höll sig fortfarande helst till matte.
med växande busfrö kom även växande gaddar….
Livet vart ett ständigt benköpande och passande för att förhindra att hon kökade upp inventariet….
Men hon kom att ÄLSKA sina ben….i massor!
Vid ett halvårs ålder fick hon kisseriproblem…
Kissade litervis överallt…men drack även litervis…så det måste juh komma ut igen =)
Återigen försökte agria slingra sig….men denna gången lyckades dom inte….vägrade dock direktreglering flera ggr….så fick vänta på pengarna.
Vi bodde då i Vallentuna…och där hade dom något som dom kallade “släppet”
Massor med hundägare träffades mellan 10-11 varje morgon i ur och skur för att låta alla hundar busa fritt på en stor äng.
Freja älskade att leka tafatt med dom andra hundarna! Speciellt om hon fick ha pinnen och bli jagad….
Primadonna….=)
Eftersom hon umgicks mest med alla sorters hundar….lärde hon sig aldrig riktigt att förstå det “buffliga” lekandet som bullar annrs brukar ha…utan hennes bästis var en vallhund….så hon lärde sig springa….fort…och vända snabbt i kurvorna…då det var enda sättet att hinna ikapp honom …=)
Senare när hon fick fler amstaff kompisar innebar det dock att dom tittade lite dumt på henne när hon försökte få dom att jaga henne med pinne i mun…..
Men hon lärde dom reglerna och nu rusar hela gänget runt!
Vid 2 års ålder fick hon diagnosen högallergisk….mot i princip allt…och fick därmed börja gå på cortison.
Konstigt nog bråkade inte agria om det…
På våren fick hon en förkylning…på riktigt…med feber och allt…
Då fick hon subkutant dropp i nacken pga uttorkning….vilket sen ledde till att hon fick en infektion av kanylen och efterföljande böld..
När dom skulle sätta drän på den så lyckades dom hugga sönder muskelvävnaden i axeln….så det inte ville sluta blöda och dom ville då inte hjälpa till utan tyckte jag var löjlig…
(detta var en välrenomerad klinik…)
Så då fick vi nog och åkte till Albano djursjukhus istället…och där vart hon genast inlagd för operation och där konstaterades även att hon hade blodbrist av all blödning…
Efter ett par dar inlagd ringde dom dock och sa att hon nog borde få komma hem några dagar då hon inte ens ville äta där….
Lyckan när jag hämtade henne visste inga gränser!
Vid 3 års ålder hade mattes dåvarande pojkvän och nuvarnade man också tagit sig an en hund….som sedemera flyttade hem till oss eftersom jag var hemma hela dagarna sjukskriven efter att ha “sprungit in i väggen”.
…där Freja var lugn och tillbakadragen….lite av en tänkare…så var han precis tvärt om!
Busfrö av rang! Men han vart Frejas lilla son som hon uppfostrade efter bästa förmåga…=)
Men OJ vad trött hon blir på hans dampande ibland….som när han springer runt med sina pipleksaker….då tar hon dom och biter huvudet av dom så hon ska slippa höra det konstanta pipandet!
I somras blev busandet med alla amstffkillarna lite för mycket….så korsbandet i höger bakben gick av…
Albano igen…Dom röntgade och testade och framkom till att det var skadat och rekommenderade en tämligen brutal operation
som innebar att man “sågade av toppen på benet” så att knäleden fick en plattform att vila på istället…
Men det var ingen vidare lösning då det ofta ledde till artros mm…och mer än 6 mån rehab innan dom kunde förväntas fungera någorlunda normalt…
Då fick min kära syster höra talas om Christer Julinder i Söderköping som utförde operationer på just hundar med knäledsproblem såsom trasiga korsband som innebar att man istället gick in och gjorde ett korsbandsinplantat.
En operation som gjordes över en dag bara….och inte krävde ngn större rehab!
Ni kan tro att det var värt all pengar det kostade…för agria ville så klart endast betala sin del av operationen….så det var dyrt igen…
Men kan inte låta bli att fundera hur dom tänker…
Den andra operationen hade blivit en riktigt dyr affär i jämförelse med långt lidande för henne med…
Efter två dagar!!! gick hon igen….självklart haltande…men ändock…!
I augusti vart det giftemål med flytt till Kärrtorp…och här bor vi nu!
Allt var bra…tills det här kom…
